Hur svårt ska det vara att bli hörd?
Hejsan!
Förlåt för dålig uppdatering men jag mår absolut inte bra och det blir inte bättre av att man inte blir tagen på allvar av sin barnmorska eller läkarvården. Jag har sedan jag blivit gravid haft flera blodsockerfall nästintill dagligen och nu har det blivit så illa sedan förra veckan att jag inte kan sova för att jag är livrädd att det ska sjunka för lågt, jag ligger runt 2-3 nästan hela tiden och ett normal värde är ungefär 5-6. Jag är svimfärdig, skakis, aggressiv, rädd, och helt utlämnad utan hjälp, känns det som i alla fall. Jag är livrädd för att lämnas ensam, jag är ständigt orolig för om jag ska klara av det eller inte, för risken är att jag svimmar och då hamnar i koma och hur bra är det med ett barn i magen? Det var så illa förra veckan att det fick tillkallas ambulans för att jag blev så enormt dålig.
Men igår så läste jag på en hel del själv på internet och det är definitivt inte bara jag som har blivit ignorerad och förbisedd av min barnmorska och läkarvården utan det finns en hel del tjejer som har, precis som jag gjort en gastric bypass och idag är gravida men har dessa livshotande blodsockerfall. Efter många om och men har dem hittat någon som lyssnat på dem och då har det visat sig att dem har fått i sig över 1500kcal FÖR LITE om dagen på grund utav att man som gastric bypass opererad inte kan få i sig tillräckligt för att våra magsäckar är så pass små nu och enligt mig är det ganska logiskt, men det ville tydligen inte min eller många andras barnmorskor ta på allvar, men i alla fall, när dessa kvinnor äntligen fått hjälp så har det visat sig att dem då har haft en enorm näringsbrist, proteinbrist och lite annat "smått och gott", så att det behövde få hjälp med kost upplägg, extra näringsdrycker och lite annat.
Så nu idag har jag återigen kontaktat min MVC-klinik och nu sa dom att dom ska kontakta dietist idag och ringa tillbaka till mig. Så nu sitter jag bara och väntar vid telefonen och hoppas på att dem kan göra sitt jobb denna gången!! Det är liksom inte mig jag oroar mig för mest utan det är min lilla tjej i magen som jag vill skall ha det bra och det har hon inte när jag inte mår bra och kan ge henne den näringen hon behöver. Så hjälper dom inte mig nu så vet jag inte vad jag gör!
// En förbannad, ledsen och hormonell gravid gastric bypass opererad kvinna!
Överrasknings Babyshower :)
Hejsan!
Veckan har varit full av olika situationer och förberedelser på olika nivåer men allt blev bra tillslut :)!
Idag kom i alla fall dagen då jag skulle hålla i min första babyshower för en tjejkompis! Jag har aldrig någonsin gjort något sånt här innan och var nervös vad alla skulle tycka och tänka men det blev väldigt lyckat enligt min mening och efter vad de medverkande sa så var det väldigt uppskattat! :)
Min vän :) <3
Nu ska jag vila lite innan det är dags att äta hos mamma och pappa och sen iväg en liten sväng trots att jag borde vila!
Resan från att vara en till att vara två till att bli tre. Del 3
fortsättning följer....
....jag bestämde mig för att stanna kvar...!!
Vi kröp ner jämte varandra och pratade säkert en timme till och jag hade fjärilar i magen exakt hela tiden och tillslut somnade jag på hans bröst med hans arm runt mig.
Vi vaknade av att hans mobil ringde, det var hans jobb som ringde in honom så jag körde honom till jobbet och vi bestämde att vi skulle höras under hans arbetspass och vi sms:ade och bestämde att jag skulle hämta honom efter han slutat :). Han sov hos mig den natten och sedan dess har vi näst intill varit oskiljaktiga.
Han sov hos mig varje natt, dels var det närmre till hans jobb från mig och dels för att vi verkligen började fatta tycke för varandra, eller i alla fall jag för honom, jag visste inte vad han tänkte eller kände och det vet jag inte ens än idag men den 27de december 2012 blev vi officiellt ett par och knappt en månad efter så flyttade vi ihop till våran nuvarande lägenhet.
Resan därifrån har varit alltifrån enkel, vi lär oss varje dag något nytt om varandra och oss själva, vi lär oss vad kärlek och respekt innebär och hur viktigt kommunikation är för att två person skall kunna leva under samma tak. Men oavsett vad så har allt vi gått igenom lett oss till där vi är idag, starkare än någonsin.
Dock när vi hade en mindre lätt period så visade det sig att jag var gravid....
Torsdagen den 30 maj i år så tog jag ett graviditetstest och det var positivt! Jag blev helt ställd då jag inte alls var beredd på detta då jag gick på p-piller men mitt i chocken kände jag en värme och lycka inom mig! Och för min kära fästman var det inget tal om saken, detta var vårt barn och det kunde inget ändra på och jag har alltid tänkt att "det var inte meningen" men vet ni vad, det gör saken ännu bättre för visst hon var kanske inte planerad, men emot alla odds, p-piller och allt så blev hon till ändå, så hon var verkligen menad, menad för just oss! Och det finns ingen större kärlek än den jag känner för våran kommande lilla tjej! Hon är vårat mirakel <3
Så det var en liten "snabb" förklaring hur vi kom till där vi är idag, och nu blir det mycket mer inlägg om nuet och framtiden istället :)
Kan inte säga nej till internet?
Hejsan!
Här kommer en liten bild på vad jag lyckats knappa hem från internet förra veckan :P Det är livsfarligt med alla olika grupper som finns på Facebook och liknande med billiga barnkläder och allt sånt! Men jag är super nöjd och det är lika bra att köpa när man hittat saker man vill ha och billigt är bra! Det kostar enorma summor när man väntar sitt första barn med allt annat så då tycker jag att jag har rätt att passa på att fynda :D
Resan från att vara en till att vara två till att bli tre. Del 2
Tänkte nu fortsätta att berätta min syn på våran väg hit där vi är idag :)
..... Efter att han hade gått in till sig så åkte jag hem och självklart så hade jag honom i mina tankar hela natten ;) Dock vet jag ju inte vad han tänkte eller om han tänkte på mig överhuvudtaget ;) men i alla fall, jag la till honom på Facebook två dagar senare tror jag och jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, för tänk OM han nekade min förfrågan, tänk OM "alla" signaler han skickade ut bara var för att han var onykter? Ja alla såna "tänk om" dök upp i mitt huvud, men det dröjde inte länge förrän det stod, "S, har accepterat din vän förfrågan"!!!!!
Vi började prata lite på chatten och bestämde oss för att ta en fika, och sagt och gjort, vi bestämde att vi skulle ta en fika dagen efter!
Jag hämtade upp honom runt lunch tid och vi åkte in till stan och bestämde att vi skulle luncha på ett café som heter 'På G' och väl där så bestämde vi oss båda för en kycklingsallad, och gentleman som han var så ville han inte låta mig betala, inte ens min egna sallad men jag insisterade på att jag skulle betala båda, (då jag visste att jag inte ens skulle äta en 4de del på grund utav att jag har gjort en gastric bypass operation (magsäcksförminskning) och det var jag inte redo att berätta för honom riktigt än.) och jag lyckades så han att låta mig betala allt ;)!
Under lunchen satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord och det var inte en tyst stund, när vi ätit upp så bestämde vi oss för att ta en runda på stan, så vi strosa runt i kylan ett tag, dock kände jag inte av kylan så mycket då jag var helt varm inombords :$. Efter ett tag bestämde vi oss för att värma oss med en kaffe så vi satte oss på ett fik och tog varsin kopp och någon bakelse att dela på :)
Efter ett tag så kollade jag på klockan och det närmade sig den tiden jag skulle träffa min moster en stund, så jag körde hem honom och så bestämde vi att jag skulle höra av mig när jag var färdig hos min moster och det gjorde jag, (självklart!!) och han bjöd hem mig till där han bodde för tillfället och han lagade mat och vi hade det allmänt trevligt, pratade, skojade och skrattade :') Sedan blev ju klockan rätt mycket....och frågan kom, ska jag stanna kvar eller åka hem...? Det slutade med att jag......
Fortsättning följer.... ;)
Resan från att vara en till att vara två till att bli tre. Del 1
Hejsan!
Tänkte nu berätta kortfattat (försöka i alla fall) om hur jag och min nuvarande fästman träffades och våran resa fram till där vi är nu idag.
Allt började i slutet på november förra året (2012), vi träffades faktiskt på en tillställning hos en för mig då okänd person och jag kände endast tre personer på denna tillställning (de personer jag åkte dit med), men när jag hade bekantat mig lite snabbt och hälsat på de andra som var där så satt vi i köket och in kommer en kille som jag
först inte reagerar så värst mycket på mer än att jag tyckte han var otroligt otrevlig då han inte hälsade utan bara satte sig och pratade med dem andra som var på tillställningen.
Efter en stund gick jag och några andra ut och skulle ta en cigarett och då satt han redan där ute och då tänkte jag att jag ska fan inte vara den sämre människan så jag sträckte fram min hand och hälsade och presenterade mig, han då lite förvånad sträckte fram sin hand om presenterade sig också, sedan var konversationen i full gång resten av tiden vi var på tillställningen, vilket inte var så värst länge till då jag anlände ganska "sent". Men när klockan närmade sig midnatt så var det dags att ta oss in mot stan och krogen där dansade vi allihopa tillsammans och hade en trevlig stund, vi fortsatte att prata och skojade och hade allmänt roligt.
När klockan närmade sig stängning så var det självklart dags att dra sig hemåt och jag var nykter denna kvällen så det var ju jag som körde så fyra personer fick då åka med mig och jag körde hem dem, varav han var då en utav dem. Han var den sista jag släppte av och vi tog en cigarett innan han gick in och då "råkade" han visst "tappa" sina nycklar, så han böjde sig ner för att ta upp dem och på vägen upp så nafsa han tag i mitt lår väldigt snabbt och jag hann knappt reagera utan började små generat skratta och han likadant, vi bestämde att vi skulle ses på en fika ganska så snart och efter det så gick han in till sig.
Fortsättning följer...... :)
Tacksamhet <3
Hejsan!
Först och främst vill jag tacka underbara Emelie Kindén för hjälpen att skapa denna blogg, det är ovärderligt!
Sedan så vill jag säga att det kommer bli mycket bebis prat för som ni sett i min beskrivning så väntar jag och min sambo vårat första barn i början av februari 2014. Det är sagt att det är en liten tös vi väntar och ingen är lyckligare än vi över detta! :)
Ikväll blir det inget långt inlägg för känner inte att jag har så himla mycket mer att säga just nu men ni kommer få läsa om våran vardag och drömmar om framtiden!
Först och främst vill jag tacka underbara Emelie Kindén för hjälpen att skapa denna blogg, det är ovärderligt!
Sedan så vill jag säga att det kommer bli mycket bebis prat för som ni sett i min beskrivning så väntar jag och min sambo vårat första barn i början av februari 2014. Det är sagt att det är en liten tös vi väntar och ingen är lyckligare än vi över detta! :)
Ikväll blir det inget långt inlägg för känner inte att jag har så himla mycket mer att säga just nu men ni kommer få läsa om våran vardag och drömmar om framtiden!
